Du behöver inte bli bättre på att prata om känslor.

Kanske säger hon att du inte lyssnar. Att ni har tappat kontakten. Att hon känner sig ensam trots att ni lever tillsammans.

Och du kanske tänker: Men jag är ju här. Vad är det jag missar?

Vi kan reda i vad som faktiskt sägs, vad du själv försöker säga och varför två människor ibland kan ha helt olika upplevelser av samma relation.

Det handlar inte om att jag ska tala om för dig vad ”kvinnor vill ha”. Det handlar om att förstå just den relation du befinner dig i.

Kanske grälar ni hela tiden. Kanske grälar ni aldrig längre.

Kanske finns sexet kvar men inte närheten. Eller närheten men inte sexet. Kanske går du runt och väntar på nästa konflikt.

Du behöver inte veta om relationen går att rädda innan du börjar prata om den. Och du behöver inte lova att du vill rädda den heller.

Separation kan vara sorg. Ilska. Lättnad. Panik. Saknad. Skam. Praktiskt kaos. Och ibland allt på samma dag.

Vi kan prata om det som hände, det som händer nu och hur du tar dig vidare utan att varje samtal behöver börja med att någon frågar om du ”har gått vidare än”.

Det pratas mycket om män som blir lämnade. Mindre om män som själva sitter med frågan: Vill jag fortfarande vara kvar?

Du kan älska någon och samtidigt tvivla på relationen. Du kan ha byggt ett helt liv tillsammans och ändå undra om du vill leva resten av det på samma sätt.

Vi behöver inte bestämma svaret innan vi börjar prata.

Du kanske har kollegor. Vänner. Familj. En partner. Men vem pratar du med när något faktiskt är svårt?

Många samtal mellan män fungerar utmärkt tills ämnet blir rädsla, relationer, sex, skam, misslyckanden eller ensamhet.

Här behöver du inte göra om det till ett skämt innan du får säga det.

Sex kan vara fantastiskt. Och märkligt. Och laddat.

Lusten kan förändras. Kroppen kan förändras. Prestationspress kan dyka upp.

Du kanske vill ha mer sex än din partner. Mindre. Annorlunda. Eller så fungerar allt ”tekniskt” men något känns ändå fel.

Du får prata om sex utan att behöva prestera även i samtalet.

”Vad tror du att hon menar?” ”Hur skulle du uppfatta det här?” ”Varför blev hon så arg när jag sa det där?” ”Är det här en jättedålig idé?”

Ja. Du får fråga.

Inte för att jag sitter på den hemliga manualen till hur kvinnor fungerar. Den finns inte.

Men ibland kan ett kvinnligt perspektiv hjälpa dig se en situation från ett håll du själv inte tänkt på.

Sex. Relationer. Kroppen. Dating. Svartsjuka. Fantasier. Osäkerhet.

Något du gjort. Något du funderar på att göra. Eller något du helt enkelt inte vill diskutera med en vän över en öl.

Du får fråga det pinsamma. Det märkliga. Det privata. Och det du fortfarande försöker formulera.

Jobb. Ekonomi. Familj. Ansvar. Nästa projekt. Nästa mål.

Det går att vara väldigt bra på att få livet att fungera och samtidigt inte vara helt säker på varför man lever just det livet.

Kanske behöver du inte en femårsplan. Kanske behöver du först fundera på vad du faktiskt vill.

Jobbet gick inte som du tänkt. Relationen sprack. Ekonomin blev sämre. Du blev inte den pappa, partner eller person du tänkte att du skulle vara.

Eller så har ingenting dramatiskt hänt och du känner ändå att du borde ha kommit längre.

Vi kan prata om skillnaden mellan vad som faktiskt hänt och domen du själv lagt ovanpå det.

Små barn. Tonåringar. Bonusbarn. Separation. Olika regler i två hem.

Att vilja vara närvarande och samtidigt vara helt slut. Att undra om man gör rätt.

Föräldraskap kommer märkligt nog utan särskilt bra manual. Du får prata om det också.

Efter separation. Efter en lång relation. Efter flera år utan dating.

Eller för första gången på länge med en helt annan uppfattning om vad du faktiskt vill ha.

Datingvärlden kan kännas som ett främmande land med emojis. Du behöver inte lära dig hela språket själv.

Fantasier. Kink. BDSM. Öppna relationer. Swinging. Polyamori. Eller bara en tanke du inte riktigt vet vad du ska göra med.

Du behöver inte ha bestämt dig. Du behöver inte ens veta exakt vad du är nyfiken på. Du får börja med att säga det högt.